Båda mina barn har en varsin speciell grej som dom bara måste ha när dom ska sova.

I Noras fall är det Skrållandockan som är ett måste. Den fick hon av farfar i julklapp förra julen. Nora har haft en period i sitt liv då hon dragit hår utav sej själv för att tvinna mellan fingrarna, när hon varit trött, samtidigt som hon sugit på tummen. Ett tag så var hon mer eller mindre nästan kal på ena sidan huvudet, av ett alltför ihärdigt dragande... Då kom Skrållan som en räddande ängel för Noras hår. Hon övergick ganska snart till att dra av dockans långa, vackra (numera inte så vackra) kalufs. Så nu har Noras hår hunnit växa ut så det är lika långt på båda sidor. Tack Skrållan.

Dockan är alltså ett måste för Nora när hon ska sova.... Och suga tummen...!



Vanna då... Vad har hon..?!
Jo, en stor rosa kanin som hon fick av Peters morbror Lennart och hans barn, Peters kusiner Johan och Caroline, när hon döptes i somras. Vanna är ju åxå en tumsugare av rang, så när hon ska till och sova så grabbar hon tag i ett öra på kaninen och gnider det mot sin kind samtidigt som hon suger på tummen. Det är viktigt att det är just örat åxå... Kaninen har ju en mjuk och skön liten klänning på sej, men den duger inte att gnida mot kinden må ni tro, nepp... Örat ska det va!!!
Nora har en lite mindre kanin som även den har väldigt mjuka öron... Den går åxå bra i nödfall, tex när Mr. Big kanin är i tvättmaskinen. Det har blivit några tvättar hittills.... Örona blir ganska slabbiga kan jag säga, av allt sickel. Alldeles stela och gråa. Luktar inte sommaräng...!




Tycker personligen att det är ganska bra att dom har en varsin grej som dom alltid känner sej trygga med. Kan ju va lite dåligt åxå... Om man skulle råka glömma dom om man ska sova borta tex....! Men hittills har det ju gått bra.

Nu måste jag gå och se till att Nora verkligen somnar. Hon råkade somna idag en sväng på eftermiddan.... Inte bra. Vid halvelva kanske hon har somnat... Om vi har tur!

Gonatt på er!

/U.