Att ta sej ur sängen i morse var nog bland det svåraste jag har gjort.....

Kallsvettig och gråtandes/skrikandes av smärta när ryggen gång på gång krampade, försökte jag med hjälp av Peter och kryckorna att ta mej ur sängen och in på toaletten. Efter mycket stök, några tabletter och diverse svordomar kom jag tillslut upp på benen. Men att sätta sej på toaletten var det inte tal om.... Peter fick återigen komma till min undsättning då ryggen sa ifrån efter att jag kommit halvvägs ner på toan.... Hjälpte lite när jag fick "hänga" runt hans hals.... Det var ingen angenäm morgon direkt.

Dagen sen har jag spenderat halvsovandes i soffan (man blir väldigt dåsig av tabletterna) och vankandes runt, runt i huset.... Står överallt där man kan läsa om ryggskott, att det är bra att röra på sej så mycket man bara kan. Mitt rörelsemönster nu påminner nog mycket om en 80-plusare kan jag tänka mej. Lätt framåtböjd, små korta lätt hasande steg ni vet... Mardrömsscenariot just nu vore att jag drabbas av ett till ryggskott dagen innan bröllopet.... Faan vad vacker jag skulle känna mej när jag hasande, krumryggd äntrar kyrkan...!!!

Nä, det får bara inte hända. Måste se till att vara extra försiktig veckan innan.

Nu ikväll så känns det som att det har släppt något faktiskt. Har inte lika akutont längre. Ska ändå smörja in ordentligt med Voltaren gel, ta mej ett par Alvedon och sova på värmedyna även i natt. Hoppas att det inte blir lika jävligt i morgon bitti bara. Det vore ju skräcken...

Gokväll.

/U.