Torsdagförmiddag... Är det verkligen redan torsdag...?!!
Snacka om att tiden rusar.

Nora sov gott hela natten. Nu på morgonen tänkte jag att hon skulle duscha och framförallt tvätta håret.... Men hon vägrade i sten när jag skulle ha i schampot, så det blev bara halvdåligt igenomsköljt...! Därmed luktar hon fortfarande gammalt blod. En lukt som jag får ont i magen av....

Får såna flashbacks från för ganska precis tio år sen....

Jag jobbade ju bageriet redan då, och det här var en helt vanlig fredag i April. På fredagarna brukade vi storstäda hela bageriet och alla maskiner, så det var det jag gjorde... Städade den så kallade avvägaren, för er som inte är hemma i bagerimiljö kan jag tala om att det är den maskinen man häller i degen som ska bli tillexempel alla typer av limpor. Det är en stor tratt upptill och längst ner i den tratten sitter det lixom ett stort, brett knivblad som delar degen i exakta bitar....
Jag hade städat just den här maskinen säkert hundra gånger förut och därmed så var jag kanske inte så försiktig som man kanske borde varit. Ni vet, man gör saker för att det är lättsamt även om man vet att det inte är riktigt säkert... Det hade ju alltid gått bra förut...!

Det gjorde det inte den här speciella fredagen i April för exakt tio år sedan...

Rätt vad det var så kände jag hur jag lixom fastnade med fingrarna nere i tratten... Jag ryckte upp handen och hann tänka Ooops, det var nära ögat...

När jag sedan tittade på handen så möttes jag av tre kraftigt pulserande blodstrålar..!!

Jag hade kapat av delar av tre fingrar. Rätt av... Det konstiga var att jag kände inte att det hände, det gjorde inte ens ont. Inte då iallafall...

Ett kaos följde. Jag ropade på min kollega Mats som befann sej i samma lokal, tillsammans sprang vi ut i en annan del av del av bageriet. Jag undvek att titta på handen... Jag kände mej sååå otroligt klantig som hade ställt till det så här. Så jäkla onödigt!!
Dåvarande chefen Lennart fick det delikata uppdraget att leta rätt på fingerbitarna i maskinen....
Tror att vi alla var mer eller mindre chockade!
Sen kom ambulansen och jag fick morfin... Det hade vid det laget börjat gjort rätt så ont kan jag säga. Blodflödet hade vi stoppat med hjälp av att hålla handen högt samtidigt som Mats hade knytit (ett förkläde) hårt om armen för att snöra av...
Sen vart det ambulansfärd för första gången i mitt liv in till lassarettet. Väl på akuten fick jag vänta i säkert tre timmar på att få komma in på operation, det hade tydligen inträffat nån svår trafikolycka som naturligtvis gick före. Det beslutades att fingerbitarna var för små för att sätta tillbaka, så det skulle bara snyggas till och sys ihop.

När jag sen vaknade upp ur narkosen var det ganska sent på kvällen så jag fick spendera natten på sjukhuset, vilket nog var ganska bra... Inte så mycket sömn, rejält med smärta. Fick tillslut mera morfin så jag kunde sova åtminstone någon timma.

For hem dagen efter. Hade sååå jävla ont mest hela tiden. Blev dålig och spydde... En reaktion mot allt morfin man fått gissar jag. Hela tiden hade jag dessutom den här lukten i näsan....
Gammalt, torkat blod. Lukten av smärta på nåt sätt... Ryser...!

Ja, sen dess har jag alltså haft en ful vänsterhand. Det kanske inte är nån av er som har sett det, för jag kapade dom snyggt och jämt... He, he. Ska se om jag kan hitta nån bild där det syns...


Ja, på den här bilden syns det ju faktiskt.... Annars brukar jag vara jävligt bra på att gömma undan den på bilder så att det inte syns...!!

Ja, det är iallafall på grund av det här som jag får ont i magen av att känna doften av Nora för tillfället. Hon ska få bada ordentligt ikväll istället, då brukar hon tycka att det är okej att tvätta håret faktiskt...

Nu ska jag packa ihop ungarna och fara ner på Krokom för att handla.

Ha en bra dag!

/U.